HeleneNyholm

 

Idag var det riktigt segt att lämna sängen måste jag medge. Trots att jag har en hel del att se framemot idag så hade det varit skönt att få dra sig en timme extra. Men så var inte fallet idag. Jag har en son som behöver både peppning och stöd för att kunna ta sig till skolan. Han gör det, men man får påminna och "curla" lite för att han ska kunna ta sig dit. Han är en sådan kämpe min kille. 

 

När barnen hade gått iväg så öppnade jag upp min facebook. Denna underbara, härliga förbannade jäkla skit plattform. Jag upptäcker ganska snabbt att jag har fått 14 aviseringar sedan telefonen gick in i tystläge igår kl 22:00
Redan innan jag öppnar upp så vet jag att minst 7 av dessa aviseringar innehåller hatiska kommentarer... och ja... jag hade rätt denna gången också. 

Ibland tänker jag att jag ska lämna facebook och bara strunta i allt som sägs där... Men då kommer jag på mitt mantra... Om inte du gör det så kan du inte heller tro att någon annan ska göra det.

 

Man vet att det är en minoritet på socialamedier som låter allra mest. Detta finns det ganska mycket forskning om. Dock kan det resultera i att man får känslan av att det är en majoritet som låter mest. Men så är faktiskt inte fallet. Majoriteten väljer att inte ta diskussionen med anledning till att man ändå inte kommer att få någon att tänka annorlunda. Man väljer helt enkelt att vara tyst och låta hatet flöda fritt i stället för att försöka motverka det. Jag har all respekt för att man inte orkar argumentera mot dessa (män). Det är både tidskrävande och det tar på humöret. 

 

 

Nej jag kommer inte kunna påverka personen som jag för en diskussion med. Han har redan bestämt sig och förmodligen är han inne och följer massa sidor som bekräftar hans redan hårt rotade åsikt. 
När man redan tror en sak så har vi människor en benägenhet att söka bekräftelse på det vi tror är sant. Vi söker oss till liksasinnade för att få "bevis" på att det vi har en åsikt om också är fakta. 
Om du tror på en sak och hittar 50 till som tror på samma sak som du, då landar du i att det du tror på är sant. Att du hittar 100 andra som säger emot dig spelar mindre roll för du har redan blivit mer övertygad i att din teori stämmer. 
Detta är den mänskliga faktorn. Vi människor känner oss inte bekväma med att bli emotsagda. Vi vill höra att vi tänker rätt, agerar rätt och vi trivs tillsammans med ja- sägare. Inget konstigt med det. 

 

Jag själv omger mig väldigt mycket med likasinnade. Det gör jag dagligen i mitt politiska engagemang, men jag har också gjort ett aktivt val att följa vissa sidor som tycker tvärtemot vad jag själv tror och tycker. Detta för att få en inblick i hur andra tänker, men också för att ifrågasätta mig själv och mina egna värderingar. 

 

 

Det hela är egentligen väldigt enkelt. 
Den som är missnöjd med någonting tenderar att uttala sitt missnöje mycket mer än den som är nöjd. Om du anser att någonting är bra så tar du dig sällan tid till att förmedla dessa känslorna. Om du däremot känner att du har blivit orättvist behandlad så känner du ett behov av att berätta detta. Det ligger i vår natur. Så har det alltid varit. 

Arbetarrörelsen gick ut på gator och torg den 1 Maj 1890 för att demostrera och visa att man inte var nöjd med arbetstiden. Man ville införa 8 timmars arbetsdag. Hade man varit nöjd med de timmarna man arbetade hade man aldrig gått ut och protesterat. 

 

Jag kan förstå detta. Jag gör det säkert själv många gånger utan att tänka på det. 

Tänk om vi människor började agera annorlunda? Tänk om vi istället för att beskriva vår missnöje började skriva om saker som är bra? Hur hade tonen på socialamedier varit då?
Ja... tonen hade kanske varit trevligare, men hade vi bildat oppion? Nej det hade vi inte. Vi behöver få uttrycka vårt missnöje för om vi inte gör det... ja då kommer det inte heller bli någon förändring i samhället.